Let's leave

Igår var vi på opera. Jättevackert, fint, mysigt. Medelåldern var dryga 60.

Snart gig på Gazometer, så måste pysa.

Saknar mina 4 favvokillar där hemma...
Love

Haha här sitter man med sminket utsminkat över hela ansiktet.
Vi har fått varsitt dagrum i Munchen innan tvshowen Wetten Das. Anlände precis. Vilken lycka att ha en egen dush!!!
Det är den jag har saknat mest. För övrigt så är bussen helt superb! Skinnsoffor, tv, duntäcken, kök, allt man behöver finns.
Igår var vi på en klubb efter spelningen och dansade till Teenage Kicks och spelade biljard,
Har träffat så fantastiskt många roliga människor och fans. Känner att detta blir ett skrytinlägg, men det känns som jag lever i en dröm! Varje dag är det spelning som följs upp av en klubb och champagne. Vi är två bussar som åker, en bandbuss och en crewbuss. Det märks att jag har en del att lära mig av turnélivet. Första dagen sov jag till ett! Sjukt pinsamt. Nu vet jag bättre - upp och hoppa, hur rödögd du än är.

Det är skumt i Tyskland. Fansen är helt crazy. Dom följer efter bussen till hotellet, gråter, ramlar ihop av nervositet osv...

Nu ska jag jobba en stund.

Take care!!



Offenbachs Street team!

Jag är helt stissig! Finns ingen hejd på det.
34 mail att svara på, 75 listor att skriva och så den där jävla tvätten.

Höll låda för CH på bussen hem. Sådär, nu vet han hela min livshistoria, och därmed har jag blivit en av dom där som avslöjar allt på en gång. Det är Sofia och jag - De öppna biblarna. Helt ospännande och omystiska.
Egentligen handlade den där lådan endast om att jag fått tillbaks bussnojan, big time! Hoho, härligt det är!

Givetvis berättade jag Tagged to the teeth händelsen, och mådde genast bättre när jag fick höra hans fd "No danger on the roof story. Även om den bara hördes av 5 pers och inte lästes av 20.000, men ändå - Tack!

Nu blir det kvällsjobb!

Har suttit i två timmar nu och svarat på helgens alla mail för att ha bra koll till morgondagens arbete.
Jävla tönt jag är.

Idag har jag tvättat, packat, handlat viktiga saker som jag måste ha med, som batterier, hårfärg, mobilladdare. Är en mästare på att överdriva, det handlar ju bara om 3,5 veckor. Men det känns som 7 år.
Fick en gammal strumpbyxefot av mor min. Jaha, tänkte jag, hemskt vad hon blivit vidskeplig. Men det var ingen tur-grej, utan ska användas till att putsa skorna. "Så himla smidigt vet du! Tar ingen plats och skorna blir som nya igen"
Jo, det låter ju kalasbra.

E förresten skitorolig att speciellt Kenta ska glömma bort mig och springa o gömma sig under bordet när jag kommer tillbaks. Det vore katastrof. Fast ännu värre vore förstås om han vänder som en femöring och skaffar M som sin nya favorit. Då blir jag ledsen på riktigt.

Nu ska vi mysa och se en somna-film.

Jag är det.
Extremt.

Nu trivs jag allra bäst, med en folköl i handen, lille Jojje vid fötterna och M bredvid lyssnandes på Olle Ljungström. Hanna med K gick precis hem och som vanligt när man träffar henne har man 80 000 saker att säga och bara hälften hinns med.
Finn Hanna till vänster på bilden nedan. Och jo, jag inser att linnet är VÄL urringat. Jag har gett bort det nu.

Hemmakväll med Mange & Hanna.
Jag ska laga mat. (Jo, det är sant)

Jag och Hanna ska kolla melodifestivalen.
Det vet inte M.
Han frågade innan om planerna innehöll schlager.
Och utan att se han i ögonen knöt jag handen och.... ljög! "Nej, klart vi inte ska se den! Vi spelar väl spel eller nåt!"

Tur att han inte känner till Hannas fanatiska intresse för denna festival.

Om två av ens nära är lika principfasta och envisa finns inte alternativet att kompromissa.
Bättre att ljuga och vänta på smällen.
Då får man iaf umgås med dom båda samtidigt - lovely.

Jag vred mig av skratt och Sahar kissade nästan på sig.

Det är detta som är det fina med angst.
Det går (nästan) lika fort upp som ned.

Den oplanerade fredagen i Sahars tecken var gräddet på den mögliga korven.

Det har smugit på mig det senaste att jag är faktiskt inte så jävla bra på engelska.
Men igår fick jag det bekräftat BIG TIME.

Som vanligt gjorde jag i ordning ett Mando nyhetsmail som går till över 20.000... på Engelska.
Var rätt nöjd med det, hade inkluderat massa bra info och kul videoklipp till fansen.

Men den där nöjda bubblan varade inte länge... Igår kväll fick jag mail...

"Katrine, seriöst... Svengelska! Det här får du faktiskt jobba på"

Det var då jag kom tillbaks till medvetandet, och såg att jag börjat mailet med:

Hello friends!

One week to go till the tour starts and we are tagged to the teeth!

TAGGED TO THE TEETH!!!
Va tusan tänkte jag med??!!

Jag låg hemma och vred mig i sängen av ångest. Mange asgarvade bara högre och högre och jag ville bara sjunka igenom golvet och aldrig mer behöva skriva ett enda engelskt ord.

En vecka tills jag åker. Tills dess ska jag bara prata engelska, mata igenom hundratals engelska filmer och läsa engelska böcker genom hela nätterna.
Allt för att va extra TAGGED TO THE TEETH när turnén drar igång!

stod en tjej idag med en genomskinlig plastpåse.
I den hade hon två matlådor. En stor, en lite mindre.
Bredvid dem svajade en sked.

Jag funderade en sekund vad hon skulle unna sig för fin mat från gårdagen.
Men det var bara en sekund.
Sen tänkte jag på hur den genomskinliga påsen kommer se ut när hon åker från jobbet.
Tänk er hur dom där resterna från köttbullarna har mosats ut och trycker sig mot kanterna av påsen, samtidigt som syltet lägger sig som en hinna på kortsidan av den lilla lådan. Tänk er att moset som fått en aningen grönare nyans klumpar ihop sig som ett klister mellan lådorna.

Nej, genomskinliga påsar är inget för moi.

Igår var Anders inne på kontoret, vi hade möte, planering, åt bullar och han berättade om sin nya tjej. Eller snarare: jag frågade 70 frågor och han svarade. Dessutom berättade han om att hans tjej var sjukskriven för att hennes bror tagit livet av sig hyfsat nyligen. Det räckte, sen mådde jag jättedåligt hela dagen. Ängslig är rätta ordet.

Idag var det massaker i Tyskland. Det räckte för att jag skulle bli ängslig igen.

Gud, jag är som precis som min lille Kenta. M retar alltid honom för att han är så mesig.

Det jag nu är ängslig över är veckorna framöver.
Är ju fantastiskt glad och peppad, känns sjukt kul att få vara med om en riktig en riktig turné, genom hela Europa, och få jobba samtidigt, träffa massa roligt folk och se 17 Mando-spelningar. Speciellt kul blir förstås Madrid och Granada, där även Franz Ferdinand spelar. Och The View är support på ett flertal gig.

Men! Jag är en sk tandpressare. En inbiten sådan (Ordvits där ja)
Jag pressar och pressar. Jag pressar så att man inte kan vara i samma rum ibland enligt M.
Jag får tydligen tillsägningar under nattens gång, lägger av i 5 sek och fortsätter sedan på samma spår.
Därmed gör det mig till en obotlig tandpressare.
Och detta är MED bettskena. Bettskena i hårdplast t.o.m. (Den dyrare sorten, jag kunde valt mjukplast som var billigare). Men trots skena så är jag ett förlorat tanda-gissel. (ordvits igen)

Hur kommer man undan med den här egenskapen när man ligger i en turnébuss ihop med många många andra kan man undra? Jag vet inte faktiskt, det återstår att se.
Under tiden kan jag bara oroa mig för detta. Tur att oro är min starka sida.

Adios!

Och nej det var inte menat i optimistiskt tecken.

20:50 - Tid hos vetten för Stoffe, allergiken.
22:00 - kommer därifrån med en väldigt neddrogad liten Stoffe. Tur att vi hade försäkring! Detta blir en dyr historia.
22:20 - kommer hem. Kenta kommer in, Jojje är fortfarande ute, men var?
23:00 - Fortfarande ingen Jojje
00:00 - Ännu ingen Jojje
00:30 - bestämmer oss för att låta fönstret i vardagsrummet vara öppet. Men för att göra det måste Stoffe vara inlåst i sovrummet med oss, eftersom han inte får gå ut nedsövd och med sydda sår.
00:32 - stänger in Stoffe & Kenta i sovrummet med oss, tar in en kattlåda, mat & vatten
00:45 - Kenta står och skriker, vill ut. Släpper ut honom i vardagsrummet, stänger dörren.
01:15 - vaknar av att det låter från vardagsrummet.
01:17 - går ut och kollar. Nej! Grannkatten Gunnar har kommit in genom fönstret och är på väg att bråka med Kenta
01:20 - slänger ut Gunnar, Kenta följer efter. Fan att han följer efter, nu måste fönstret vara öppet ändå..
01:30 - försöker sova, men Stoffe knaprar mat 10 cm från mitt öra.....
02:00 - somnar trots allt

06:30 - vaknar av att någon skriker på andra sidan dörren.

Jaa! Jojje har kommit hem!

Och nu sitter jag i köket och har precis beställt en ny laddare (igen!) eftersom min blivit uppäten.

Ångrar bittert "Katt kan vi ju skaffa! Dom är så lugna o fina, klarar sig själva."

Efter Håkan igår var vi lyriska som sig bör, och kom hem i ett lagom berusat tillstånd.
Vi bestämde att vi skulle börja söndagen med en långpromenad och sen hälsa på en jobbarkompis till M som flyttat in i en jättefin lägenhet tydligen. Dessutom skulle vi handla och laga mat.

Nu är klockan 20:20 och jag sitter kvar i soffan, som jag gjorde 12:20.
Idag har jag
1) gjort popcorn
2) svarat på mail

That's it!
Återigen lurad av berusningsdrycken.

Det leendet får väl varenda flicka på fall!

Idag startar dagen med massiv städning & jobb för att toppas med en begravning och därefter Henrik Schyffert.
Sjuk kombo. Svettas, gråta, garva. Nåja...

Igår blev det iaf klart att jag åker med Mando på hela turnén!!!
Behöver väl inte skriva att jag ser fram emot det som s-t-n!
Paris, Berlin, Barcelona, Granada, Amsterdam, Valencia, Madrid, Wien etc... Och det är inte långt kvar heller! Känns lite overkligt att få vara med om en så stor produktion, vi blir ett jättestort crew som åker omkring, 2 nightliners!
Så nu blir det full fart framåt & massa att planera! Ska bli fantastiskt kul att träffa alla fans igen. Och så har vi ett litet projekt på gång med en skitduktig fotograftjej från Tyskland, Nina.
Kolla bara in den här bilden!

måndagar är aldrig roliga. Dock skedde något med den här som gjorde det roligt.
Jag flyttade min dator in till stora rummet och spenderade dagen med Fredrik. Dom få metrena var som att återigen upptäcka en människa från en annan synvinkel och sen avslutades dagen med lille kines-Kang. Gött. KinesKang som vi föresten utnämnde till Citizen of the month på mandodiao.com



Trivs på jobbet. Gillar att jobba med bara män. Enkelt, ibland hårt klimat, men när man pallar trycket så är det underbart.

Vaknade förresten sjukt pepp i morse, ringde Sahar som en tok, men utan framgång. Skickade till slut ett akut-SMS om att vi skulle maratonträna denna vecka, köra varje dag och bli Lindseylohan-smala. Fortfarande inget svar och nu har 12 timmar gått. Och om du läser detta Sahar, så sorry! Tar tillbaks allt, vem försökte jag lura? Vill inte alls maratonträna, vill ta det lika lugnt som de senaste 15 veckorna. På sin höjd kanske vi kan slå till med en promenix på söndag?

I vår familj är det tvärtom.
Stoffe har blivit allergisk. Mot mat. Så nu är det extra dyr specialmat som gäller till allihop. Och sen får jag smyga in godsaker till de andra två när Stoffe ovetandes är ute i trädgårn. Vad hemskt, tänk om han visste! Tänk om hans nos känner doften av förräderi!

Här ligger han och iakttar Jojje när Jojje precis anlänt.



Stoffe följde med mig till kiosken igår. Tänkte att han skulle vänta utanför medans jag köpte frimärken, men han ville hellre hänga med hela vägen in och gick och la sig bakom kassan hos tanterna när jag utförde mina ärenden. När allt var klart ropade jag "Stoffe, nu går vi hem" och då kom han springandes och så promenerade vi hemåt igen...
Stoffe är den hund som jag inte får skaffa...

Nej, det funkar inte för mig. Var där igår för att se Annelie gå hårmodell, vilket var kul (att se)
Men efteråt! Om man inte dansar sådär sexigt med höfterna och slänger med håret så passar man inte riktigt in. Plus att genomsnittsåldern är 20. Jag hängde kvar en halvtimma, satt i ett hörn med Jennie och skrockade, sen hade man fått årets dos av X&Y. Ja, jag är en gammal bitterfitta.

Nåväl, Annelie var duktig och snygg som tusan! Det är nåt speciellt med Annelie, hon är liksom inte som andra. Hon har sån fantastisk karisma, tusen järn i elden och ett jädra gott självförtroende, fast aldrig så det stiger henne åt huvudet. Man måste bara älska henne, så är det.