Let's leave

Inte bara jag verkar det som, nu är det även Stoffes tur. Kortison livet ut...
Känns väldigt sorgligt, men mycket hellre det och ett värdigt liv! Även om det kan innebära diabetes i framtiden och ett något kortare liv än normalt. Attans att han ska ha sån otur det lilla livet...

Har sett Jojje Stoffe och Kenta sitta spänt och kika in bakom kylskåpet och spisen. Jag har lyst med ficklampa och kollat bakom men inte sett något. I morse hörde jag dock lite gnagljud...

Och nu ringde Mange mej på jobbet.
- Du vet att det har flyttat in en mus bakom spisen va?
- Fan! Det är DET som har låtit alltså!?
- Japp, jag har sett han några ggr. Han smyger fram och snor smulor/mat från golvet, sen springer han snabbt tillbaks igen.

Ooookej, Så nu blir det mission fånga musen ikväll. Levande förstås. Allt annat är otänkbart.

Jag jobbar bl.a. med Kang. Han är kines. Vi är extremt olika och hatar varann ibland, bråkar och skriker och blockar varann på Skype. Men vi har också väldigt roliga stunder när vi hänger. En afterwork utan Kang är inte en afterwork t.ex!
Men hur som helst, förra veckan såg jag att ett fan laddat upp en gräslig bild på mig från turnén på sin Myspace. Kang var också med på bilden, så jag kopierade länken för att visa honom.



Därefter skulle jag maila att seriöst mail till en tjej på skivbolaget i England. Mailet blev långt och det var några stycken på kopia (bl.a. Kang). Jag klistrade in två länkar till Mandosidan för att visa några tävlingar vi har igång nu. Sen klickade jag på sänd.

5 min dröjer...

Därefter hör jag Kang från andra rummet
- Katrine, va fan har du gjort?
- Vadå?
- Vad är det för länkar du har skickat?

Kollar tillbaks på mailet och klickar på länkarna.

Då visar det sig att jag har klistrat in länken till den här bilden på mig själv. Inte en gång utan TVÅ gånger. Japp. Så seriös är jag.

att laga mat. Det blir nog tredje gången i den här lägenheten. (sen inflytt Jan 2008). Jag vet, det är fruktansvärt. Jag är helt värdelös och totalt ointresserad av matlagning. Men nu ska jag chocka Mange när han kommer hem. Han ska få smaka på en säkerligen väldigt misslyckad måltid innehållandes quornbitar, pasta och rödvinsås.


Eller så skiter jag i de. Han kan ju köpa en pizza på vägen hem istället...

Jag och Hanna avverkade (nästan) alla stadsdelar i Borås under vår regniga cykeltur. Precis som när man var liten och planlöst cyklade omkring och letade efter kompisar. Inte för att man inte hade några, men för att man inte visste vilka som var ute. Och 1990 var det inte riktigt läge att ta upp mobilen och smsa Linda på gatan ovanför.



Varför är det förresten mord ÖVERALLT?! 3 av våra 4 kanaler behandlar just nu mord, död och sjukdom. Knappar man in sig på Aftonbladet eller Expressen lyser psykomannen Mats Alms vita ansikte mot en direkt, väljer man att kolla något på TV3 Play så möts man direkt av Leif GW's bistra uppsyn (vilket även den påminner om Mats Alm). Jag måste vara extremt överkänslig, men skulle helst bara vilja ha nyheter om folk som INTE blivit mördade. Varför inte en artikel typ "Eva gick till jobbet på tisdagmorgonen och återvände till sitt hem precis som vanligt vid 18tiden. Någon 55årig mörklädd man syntes INTE följa efter henne och Eva påträffades alltså helt intakt och lika leende som vanligt. Är det någon som sett något anmärkningsvärt under tisdagseftermiddagen vill vi INTE att ni kontaktar polisen eftersom allt är under kontroll."

Igår avslutade vi kvällen med Knutbymus





Helge & Sara lyckliga



Helge något smalare, någt mer hatad och något mer fången..

Men Åsa Waldau - Vilken kvinna! Man blir förundrad men samtidigt imponerad på något väldigt konstigt sätt. Men vilken talare! Vilken otrolig förmåga att fånga människor och få dom att lyssna. Vad gör hon nu egentligen?

Det finns nästan inget mer irriterande än stavfel i annonser. Vill dom inte få sin lägenhet såld eller?



För det första: Bodagatan kan aldrig kallas "Lugna Bodagatan" (Falsk marknadsföring)
Sluta genast med stora bokstäver på adjektiv!
Sälges??
Promenadslingna??

Visst, det var inte jättemycket fel i denna annons, men jag blir iaf inte sugen på att köpa något som "sälges fortast möjligt". Och om det nu "sälges fortast möjligt" lägg in en  - "billig vid snabb affär" eller nåt...

Läs den otroliga historien om Christopher Owens här... Christopher from the religious cult "Children of God"

Nu närmar vi oss träningsämnet. Jovisst, jag tycker nog att jag nästan är berättigad att ha en egen kategori kallad träning. Numera är jag (igen för 1000e gången) en gymtjej. Nej, det var att ta i, snarare en tjej-som-går-på-spinning-men-mest-för-att-frukosten-är-så-god-efteråt.

Så, efter att ha jobbat på tre av stans gym så tycker jag mig ändå ha hittat det bästa att träna på, om man inte ska göra annat än träna, alltså inte jobba. Om du värderar trevligt sällskap, olika typer av musli och familjefeeling så rekommenderar jag dig att gå till HÄLSO. Trivs som en fluga i saft! (Jo, även om man sitter mittemellan systrarna Winbo med sina extremt vältränade kroppar och ben som bara yr i luften, nästan iaf)

Utan att få betalat som ambassadör så tar jag mig ändå friheten att skriva alla positiva punkter med Hälso (speciellt morgonpassen):

• Du kan komma nästan hur sent som helst till passet, dom är alltid glada att se dig i receptionen!
• Har du ingen vattenflaska med dig så fixar Hasse en på studs
• Du kan lämna dina skor och vattenflaska där (Guld värt för mig som pendlar till GBG, att slippa släpa på dom)
• Du blir bjuden på underbar frukost efter passet och det finns även möjlighet att läsa BT
• Du betalar endast 199:- per månad för både gym och pass, hur mycket solarium du vill och som sagt: frukost

Därför tänker jag direkt efter det tragiska självkänsleinlägget stoltsera med mina senaste Traderainköp - extremt ointressant för dig, men trevlig sysselsättning för mig. (Obs! Dessa saker har EJ anlänt, därför kan man inte ännu kalla dessa för misslyckande inköp... men snart så!)

Ja tydligen. Eller kanske: Misstolkaren - den bittre - den osäkre... Kalla det va fan du vill! Idag fick jag iaf bekräftat från min kära kollega Kang att det är så jag är.

Varför? Jo, berättade bara ytterligare en småsak för honom som händer bakom skärmen mitt emot honom.

Hade fått ett mail från min chef för 8 dagar sen, där han skrev ner några frågor där han undrade hur det går med en viss sak. HJÄLP! var min första spontana tanke. Inte för att det inte går bra, inte för att jag inte åstadkommit något, utan bara HJÄLP - Jag kommer aldrig leva upp till kraven. Därefter påbörjades denna enorma rapport (i mina ögon) i ett flertal steg

1) Ångest
2) Börjar skriva...
3) Slutar skriva, gör annat viktigt
4) Ångest igen, vad ska jag göra med rapporten? Dagarna går, jag borde verkligen skicka in den...
5) Kanske bättre att låtsas att jag aldrig sett mailet....
6) Fortsätter skriva på rapporten, men tänker att den kanske glöms bort om man har tur
7) JAG glömmer bort den

Och sen kom dagen idag. Dagen när jag kände mig hyfsat stark. Dagen då jag utan att tänka slutförde rapporten och klickade på sänd. Direkt efter kom förstås ångesten. Skulle han bli nöjd? Hade jag presterat? Varför hade jag inte tänkt på att göra si eller så?
Allt detta leder direkt vidare till fina katastroftankar - NU Blir det sparken! Nu har han säkert gått och funderat i flera månader, men detta blir det avgörande. Jag är körd. Helvete, jag som inte är med i a-kassan! Vad ska jag nu göra?
Och dessutom - kommer ALDRIG få något annat jobb i samma bransch eftersom den är så liten och alla känner alla.

..........
Det dröjde 10 min. Sen kom mailet.
Mailet som jag trodde skulle avgöra hela min framtid. Det kom t.o.m TVÅ svar, varav det ena var ett vidarebefordrat mail till uppdragsgivaren "Detta gör vi på den här sidan av projektet" och det andra var ett "Imponerande!!"

Och faktum är att jag blev helt fantastiskt förvånad. För i min värld är katastroftankar det naturliga och det man alltid utgår från, allt för att inte bli besviken...