Let's leave

Mjukstartar första festivaldagen med Carl Norén, Lasse Lindh, Marcus Birro, Thorsten Flinck, Di Leva, Mika & Julian Casablancas (dagens höjdpunkt såklart!)

Det regnar lite men jag har skaffat en gräsligt diskret regnponcho från... (gissa var?!) som jag ska dra på mig nu och bege mig in i.

Idag flyttade jag in i rummet i Borlänge som jag ska bo i i 5 nätter. Hyr ett helt eget rum 2 km från festivalen. Lyxigt. Hon som hyr ut är extremt gästvänlig men jag vet liksom inte hur jag ska hantera sånt. Det är trevligt såklart men jag finner mig inte naturlig i situationen när det är en främling.

Lista på händelser under dagen som jag önskar jag kunde hanterat mer spontant och osvenskt:

1. Hon frågar om jag vill hänga med till stranden, bada och käka potatisgratängen som hon precis lagat till.
   Reaktion: Först låtsas jag som att jag inte hör. Sen blir det bara "Va? Jag?" (Som bara ska hyra ett rum här några dagar? Oj då!) (mycket oförstående blick)
   
   
2. Innan vi ska gå erbjuder hon sin borste för utlåning då hon tycker mitt hår (som hon tar i) är förskräckligt trassligt.
   Reaktion: Även här kände jag att min gräns var nådd för längesen. En främmande människa rör mig! Jag gillar det, och jag gillar att hon bryr sig, men blir ändå stel som en glasspinne - ska jag liksom ta i hennes hår nu med då och samtidigt fälla en kommentar? Eller kanske gå steget längre och be henne om hjälp med att reda ut skatboet?
   
   
3. Vi är på stranden och hon säger: "Gumman, kan du komma och hålla handduken för här så ingen ser när jag byter om"?
   Reaktion: Bra att jag får öva på att vara i närheten av nakna människor. Det är något av en fobi. För vart tusan ska man kolla när någon bara står där med tuttarna i vädret och samtidigt för en diskussion med en? Jag löste det hela med att väldigt naturligt stirra på himlen under den 10 minuter långa ombytningen. Även tilltalsnamnet GUMMAN är svårt att ta till sig. Är det meningen att jag ska inleda morgondagen med "Godmorgon Gumman" nu då?

Jag är så jävla stel så det är sorgligt. Jag kan på sin höjd skriva puss i ett SMS till en vän. Men skulle samma vän pussa mig nästa gång vi ses skulle jag nog kissa på mig av rädsla. Eller som när man t.ex. får sina axlar masserade spontant - hur skönt som helst men jag vill bara sjunka genom jorden. Det blir en så drastisk och oväntad handling. Och det är väldigt svårt för ett kontrollfreak att avfärda någons vänliga gest utan att det blir oförskämt...

Djur däremot. Inga pussvårigheter där inte. Det händer t.o.m. att jag kallar katterna för älskling - ett ord som annars är väldigt svårlagt i munnen om man är som mig. Även gosepånken, sötis och "jag älskar dig" förekommer på daglig basis.



Det får bli nattens fundering - How to become more kissable, physical and friendly in general...

har en liten annorlunda syn på hur fetaosten i en grekisk sallad ska se ut. Samtliga ostbitar var något större än vad som vanligt ses i en likasinnad sallad.

Helsingborg - Borås - Lysekil - Borås - and Borlänge comin' up!

Som vanligt när mitt liv känns tillfredsställande så har jag not that much att skriva om. Bitterheten lyser med sin frånvaro och jag bara längtar efter något att bli förbannad på. Men nä, det går inte idag. Jag får finna mig i att vara såhär lycklig och harmonisk. Iaf tills jag kommer i kontakt med SJ nästa gång.

Ochrasy from Diane Sagnier on Vimeo.

Långhåriga härliga Jojje kommer in i köket och lägger sig på rygg för att bli kliad. Jag ger han vad han vill ha tills jag ser att något stort svart slemmigt har nästlat sig in i hans päls på magen.... va fan?

Efter närmare undersökning märker jag att det är en svart skogssnigel helt enkelt. Levande. Och den måste ha suttit där några dar eftersom den är ganska väl inlindad och har utökat sitt område med diverse slem.

Oken, en stor snigel hinner bygga bo i Jojjes päls utan att han märker det.
Det är nu jag måste erkänna att jag inte har världens snabbaste katt, va?

som slutade med en kraftig bonnbränna och ett havsdopp. Åker hem med en Mando t-shirt (no shit!) efter att ha badat i egna toppen. Jag har världens bästa jobb.

Om man kombinerar det med Jay-Z, Jackson 5 och Kattliv (och en ganska så fin konduktör)


Inte för att jag tror att chansen är så stor, men om du vill prenumerera på Kattliv så beställ här, så stödjer du Kattkommando syd som förmedlar hemlösa katter till nya hem. Det ska jag göra.

Den här lilla oemotståndliga är t.ex. en av de hemlösa på KKS.NU just nu.

Försöker verkligen att njuta av tågresan för en gångs skull. Idag Borås - Helsingborg. Försöker tro att någon inte blivit påkörd bara för att vi står stilla en stund. Försöker tro att det inte står en ledsen hund på spåret och att det är därför lokföraren slänger sig på tutan. Försöker även inte tänka på att ett tåg i Barcelona inatt körde ihjäl 12 personer.

Det går sådär. Nu står vi stilla igen. Och så ska det tutas. Varje gång han tutar så går det som en ilning genom magen. Varför kan dom inte fejda in tutljudet? Vill dom så gärna att resenärerna ska hamna i chock? Jävla SJ.

och rubriken skriker ut: Se inte detta för du kommer bara må jävligt dåligt. Ändå är mina små korvfingrar som vanligt snabbare än skallen och ska börja pilla. Och som väntat resultat sitter jag nu här och snörvlar. Såklart.

Nu blev det visst så att jag anmälde mig till distans healing på måndag kväll. Google måste vara det bästa som har hänt! Torbjörn Midwind, jag litar på dig nu - fix me!

Biljett - Check
Resa - Check. Via samakning.se
Boende - Check. Via Blocket.se.

Optimist javisst!

Japp, så sa jag idag när Apotekspersonalen körde sina eminenta säljmetoder.  Jag må gilla att köpa kattgrejjer men gränsen går faktiskt där - vid solskyddsfaktor för katter.

Det är helt sanslöst hur privatiserat och säljigt det blivit.

Så frågan är - blir det du eller jag?

...ringde jag i panik till närmsta tandläkare här i Vasastan, fick tid direkt och sprang dit. Betalade 400 för att få pencillin utskrivet. Hade gärna betalat 4000, han var riktigt mysig.

Iofs får han gärna vara vara lite mer pedagogisk om jag ska bli hans stammis. Att säga: Det här kommer göra JÄTTEONT! innan han ska spola rent vid den inflammerade tanden funkar inte alls på mig. Spände varenda liten muskel i kroppen och försökte trycka mig igenom tandläkarstolen redan innan han börjat. Under själva spolningen ägnade jag mig åt mission: _överrösta spolmaskinen med gälla skrik_.

Tack gode gud att det är över.

Vågar verkligen inte operera. Men nu gör det så ont i tandjäveln så det känns som om halva munnen bedövats av smärtan. 8 panodil om dagen hjälper föga. Den kinden är något större än den andra med. Extremt osmickrande vill jag lova. 

Och så saknar jag Kang också. Det är helt tomt på kontoret. Ingen som klagar på tagliatelle i slasken eller fnyser åt snuslukten.



Rätt rolig bild den dära. Kang har hamnat mitt i ett Meet & Greet mellan Mando och några polska fans på ett hotell i Göteborg. Glad är han iaf.


Aj, nu måste jag svära högt några gånger. Eller gråta.

Två systrar har nu släppt en bok med 70 sovande bebisar, bara några dagar gamla. Detta ska tydligen vara sött, men det är ju inte det. Snarare groteskt och bisarrt. De flesta ser dessutom ut som döda missfoster och för tankarna tillbaks till de mördade Arbogabarnen (som jag för övrigt ångrar grymt mycket att jag såg). Makabert.

Lite som att klä på sin avlidna hamster en sparkdräkt, ta med den ut på stan och låta folk fota.
- "Ska jag hänga hamstern upp å ner här på klädgalgen tycker du? Eller vill ni hellre ha den liggandes på rygg med uppspärrade ögon? Eller vad tror du om att jag skär av ena benet och lägger det bredvid? Skulle inte det vara mysigt?"

Vi hade ju blifullkväll hos mitt 12 år gamla ex Anders Josefsson i helgen. Och nu minns jag! Det roligaste ögonblicket med pappa Janne i TV någonsin. Det måste du tycka med, Anders. Historiskt. Älskvärt. Och det bästa av allt - på riktigt.

Salladsblad.

Dom flikar gärna sönder sig i munnen och fastnar lätt mellan tänderna. Det kan man tycka är irriterande. Jag tycker det med. Men vad som är ännu mer irriterande är när man väl får bort den där lilla fliken mellan framtänderna - för vart fan ska man göra av tungan då? Jag ogillar när tungan är still. Den blir så rastlös då och jag får för mig att den vill dyka ner i magen med spetsen före. Men eftersom det är vetenskapligt bevisat att den har ett fäste så skulle det uppstå en hård kamp. Tungan kämpar neråt, fästet kämpar uppåt. Till slut skulle tungan slitas i stycken och jag orkar bara inte det. Inte idag iaf.

Vart gör ni av Eran tunga när den inte används till matintag eller kyssar?

Självklart var det som förutsett mycket spex* på bröllopet.




Silvia & de små barnen spexade


Victoria & Daniel spexade
Klockan 20:07 anlände kronprinsessan och Daniel Westling. Det blivande brudparet log och höll varandra i handen och spexade med resten av kungafamiljen. Kronprinsessan Victoria visade inga spår på bröllopsnerver.

Victoria sägs gilla när folk spexar. Generellt.
- När Victoria ställer till med fest, då blir det riktig fest. Hon älskar att dansa, mingla och äta gott. Hon tycker om när folk spexar, så det tror jag att många av gästerna kommer göra.

---

*Kungligt spex kan vara när kungen t.ex lyfter upp ena armen i luften helt utan förvarning, och en följd av denna handling blir ofta att Victoria skrattar till. Detta sker alltid till fotografernas stora förvåning och kallas just spex.

(Hur ofta spexar ni?)

I helgen har jag ätit för många chokladbollar, grillat på spisen, lekt med Baloo, låtsasfirat bröllopet med champagne, smsbråkat, krympt en matta i tvätten, psykologiserat, pantat burkar och generat ursäktat mig med att "det var en livad fest igår", köpt ett hårspray, lämnat tillbaks samma hårspray, avfärdat barn, bränt havregrynsgröt, kollat 400 kärleksfulla semesterbilder från brorsans Greklandsresa och kräkts (fast inte pga bilderna)

Bilderna var jättefina, förlåt att jag somnade mitt under visningen. Det kan vara en idé att göra ett urval inför nästa visning. Det går liksom till så att man väljer ut de bästa fotona, för att undvika att 10 likadana strandbilder i rad, dels för större variaton, men även för att spara tid.

Nu har jag iaf enorm tandvärk i en visdomstand och är väldigt tacksam över att städerskan som kommer till kontoret inte kan ett ord svenska. Hon kommer in, pekar lite ner mot golvet och intar ett frågande ansiktsuttryck. Jag kollar tillbaks, ler lite snabbt och nickar. Det betyder - javisst, dammsug du. Samma sak när det gäller skrivbordet som ska torkas, soporna som ska bytas osv. Smidigt.
Prata gör ont. Ha en mun gör ont.
Munamputation har aldrig varit mer lägligt.

Det lät ju så himla bra när hon berättade om hur hon och Daniel svensexade tillsammans.

Blev inspirerad av Hannas kungainlägg och kom att tänka på familjen Bernadottes förmåga att spexa. Har ni reflekterat över hur mycket det spexas i kungafamiljen? Dom spexar precis hela tiden. Mest Victoria & kungen förstås. Men även Carl-Philip och Madde har setts spexande ett flertal gånger.




Även Daniel verkar ha drillats in i spexandet. (Bildbevis för detta saknas dock)



Men en regel har alltid undantag -  det finns ju faktiskt en som aldrig skulle kosta på sig ett spex...

Inte 23:26 en fredagskväll. Det utstrålar tragik, inga vänner, inga intressen, inget liv har jag hört. Ikväll är jag trots detta den där gröna pricken.

Däremot kan man vara en måne.
Då utstrålar du nonchalans; du har igång Facebook, men du bryr dig inte om att kolla vilka som är online. Det finns dock ett annat sätt att tolka månen: Du är så desperat att missa en chatsekvens att du väljer att vara tillgänglig 24/7.

Personligen tycker jag ändå att månen är coolast. Men det allra coolaste är förstås att ständigt vara offline.

Efter diskussion med vänner har jag noterat att det här med den gröna pricken är större än man kan tro.
Exempel på situationer då pricken ställer till det:
- Du loggar in som en grön prick. Även HAN är en grön prick. Strax efter försvinner han. Läs: Han har sett dig men vill undvika dig. Du ångrar att du var en grön prick.
- Du skriver till en annan grön prick men utan svar. Han hör ljudet. Men väljer att inte svara. Du ångrar att du var en grön prick.
- Du är en grön prick i mer än 30 minuter. Ingen skriver. Ingen bryr sig. Du ångrar att du var en grön prick.

Slutsats: Har du inte ett väldigt starkt psyke så rekommenderar jag dig starkt att undvika att vara den gröna pricken.
Eller - ångra att du var en grön prick.

Trots att konserten lunkade på likt en skoldag gör i årskurs åtta - samma samma och utan trevliga överraskningar... så vägdes detta upp med de charmiga frontarnas flirt med publiken. Dom satte leenden på ansikten med sin mysiga stämning på scen och man ville bara hoppa upp och gunga med.



Bäst var charmtrollen Neville Staple & Lynval Golding



Min Specials-favvo: Friday Night, Saturday Morning

den inneboende tjejstudenten jag ska ha i augusti. Som efter en dags mailande fram och tillbaks visade sig vara inte alls en tjej utan en ganska italiensk man.

Nu har vi dealat klart iaf. Han bor här tre veckor, jag har semester två av dom så då får han bo själv, på villkor att han ger katterna mat. Håll med om att det är en utsökt idé. Cash, kattvakt och italiensk mat på samma gång. Genialt.

Vi har även chattat lite vilket gick väldigt bra:



Italiensk humor. I guess.

Men vet ni... jag kollade fotboll med Dennis Lyxzén och min stora ungdomsidol Nikola Sarcevic på West Coast Riot igår. Henrik var också med men han är liksom inte lika mycket att stoltsera med. Okej jag kollade inte så mycket på fotbollen, mest på Nikola. Är det någon jag velat träffa sen jag var liten så är det han. Episkt.

Grenen ovan ser dock misstänkt skrynklig ut. Hoppas inte en story om bodyn medföljer.

Och där satt T, en gammal vän till familjen, tillsammans med en kvinna som såg trevlig ut till en början. Så jag och T började snacka om staketet som är uppsatt på deras begäran. Något som jag tycker är skittöntigt. Genar man över deras asfalt så kommer man mycket snabbare fram till busshållsplatsen nämligen. Så jag spottar ur mig om hur löjligt det är, undra vilka som kommit på det, ja ni vet det där gud-va-dom-är-tetiga-snacket.

Mitt i allt börjar kvinnan lägga sig i. Jag tror hon hinner säga samma mening minst 8 ggr på 2 min:
- Men lilla du, det ÄR faktiskt privat mark detta.
- Jo, men jag trodde inte det gällde en asfaltsväg utanför ett hyreshus.
- Du, det ÄR faktiskt privat mark detta.

Sen fortsatte hon sex gånger till... tills jag gick därifrån.

Och nu kom T in och berättade att hon är deras vicevärd. Inte otippat. Inte heller otippat att det bråkats om deras PRIVATA asfaltsplätt sedan han flyttade in (1976).

Grannfolk!
Därför måste jag göra en lista nu. Favoritgrannar:

1) Kvinnan i villan brevid. Katthataren som tvingade mig & Mange att dammsuga hennes hus samt krävde oss på pengar pga Kentas lilla besök i hennes annars så kattfria hus. Vansinnig, otrevlig och girig.

2) Kvinnan i lägenheten brevid. Var inne hos henne när det var aktuellt att byta lägenhet. Men tackade nej ganska snabbt efter att ha sett den. Numera möter jag henne vid sjön då och då. Aldrig sett någon stirra så beslutsamt rakt framför sig för att slippa få ögonkontakt och säga hej. Ignoransen är total. Hatet är enormt.

3) Kvinnan aka vicevärden i lägenheten brevid. Otrevlig, snäsig, ocharmig.

Nu ska jag kolla på silkesapor på 2an. Bye.

Bra att dom skrev adressen iaf så man kan gå på rökpromenad där med sina katter. Ung, hetsig och ohyfsad som man är.

Igår såg jag en mås vid centralstationen i Göteborg. Den svalde en hel kycklingklubba på ett svalg. No tugging här inte. Jag blev fascinerad. Nu måste jag lära mig allt om måsar.

De små granntjejerna kom hit idag igen. Jag gillar barn men har svårt att veta hur man ska förhålla sig till dom.

- Kan jag få dina tavlor när du inte vill ha dom längre? - Men dom är ju liksom.. inredning på den väggen där.
- Kan jag få dina katter när du inte vill ha dom längre? - Men eventuellt kommer jag alltid gilla dom..
- Kan jag få din dator när du inte vill ha den längre? - Jo, men det är jobbets dator. - Ja men ändå, kan inte jag få den ÄNDÅ??

Detta gällde även allt mitt smink, alla mina kläder, väskor, smycken, skor, filmer, parfymer och till slut min hund (som egentligen inte är min) Nu har jag alltså lovat bort allt jag äger. Inte fått så många frågor under hela mitt liv som under denna timma tror jag. Ha då i åtanke att de fick en hel säck med kläder igår. Vad skulle ni ha gjort?

Det hela slutade med:
- Men varför kan jag inte ta din nya ipod NU då? Du använder väl inte den sååå mycket?

Hon gick sen härifrån med en tom parfymflaska. Alltid något (?) Men imorgon kommer dom igen. Japp.



PS. Stort tack för att dom iaf begravde de små blåmesarna som hamnade i Kentas klor i natt. Det var väldigt fint gjort. DS.

Om jag hade varit en smileytjej så hade ni sett massa sådana här nu...
Detta är iaf älskvärt!
Klicka ner Dark Trance. (Så långt ifrån Trance man kan komma, for the record)

Som någon sa till mig i helgen: "Alla har en gräns. Även jag. Det är nog nu, Katrine."

För mig är det också nog nu. Jävligt nog.

I morse möttes jag nämligen av frukost på sängen hallmattan.
Uppradade prydligt på den randiga mattan låg två identiska småfåglar på varsin brun rand. JA, de var noga utplacerade på rygg båda två, benen åt ena hållet, näbbarna åt andra och på lagom stort avstånd från varann (lagom stort vid intaget av frukosten that is, enligt katt-tänk förmodar jag)

Som grädden på moset och strösseln på glassen så ställde sig hunden och kräktes på samma matta.

Tack mina älskade vänner. Men hädanefter kommer fönstret vara stängt, så frukosten får läggas utanför altandörren så hämtar jag den där. Deal?

som ledde till en skog ovanför en lekplats 200 m från mitt hus. Det är ett lummigt, mysigt och mörkt skogsparti med alltför höga brännässlor. Lagom kusligt nattetid. Lagom nära tryggheten.

Där ska jag tälta i sommar, smygröka och tjuvringa.

Det är ju inte det. Men kan inte låta bli att känna mig en smula pervers när jag sitter och rensar ogräs samtidigt som mina småtjejer till grannar tävlar om vem som kan stå på händer längst. Jag är utnämnd till domare.
Varje gång dom ställer sig på händer åker klänningen ner och snobbentrosorna blottas.

Jag måste titta. För jag är domare. Varför är det så besvärande? Jag är ju varken peppad på barn eller tjejer. Ändå känner jag mig som en fulgubbe som lockat barnen till min trädgård med hjälp av gula enkronorsklubbor.

Så kära föräldrar, om ni läser detta: Det är dom som kommer till mig. Det är dom som vill ha mina gamla kläder. Det är dom som vill låna hunden. Det är dom som vill borsta mina katter. Jag är oskyldig.

Men sätt för fan på dom tights nästa gång.

Så får du den heta frisyren
Det är viktigt att se till att själva tofsen delar sig så håret breder ut sig över båda sidor. Då och då kan det krävas att man drar åt för att behålla spänsten. Tänk även på att det vid snabb gång ska vippa lite (när du t.ex. går förbi fotbollsplanen där fyrorna spelar fotboll. Var alltid vipp-snygg och förberedd vid dessa tillfällen).



Ska inte ut idag. Som synes. Ska bara hänga med min tofs. Och mina fyrfota vänner.
Även kattkärringen ska ha sitt.

03:22. Vaknar helt utan anledning samma tid varenda fucking natt.
Men tror inte längre på nyinflyttade demoner. Är ist ganska säker på att någonvill jävlas med mig. Vet att det bor några ungar i huset bredvid som ibland roar sig med en laserpekare rakt in i min lägenhet. Det måste vara dom! Förstå hur kul dom har nu. "Haha kolla! Nu ska puckot blogga om oss igen."

---

NATTENS MAIL
Det kan vara dags att ta bort annonsen om rum uthyres på studentlya nu. Det var ju faktiskt bara ett infall, men nu strömmar mailen in... Den här gillar jag t.ex. En ny BUDDY. En ny FRIEND. "Skaffa en inneboende, få en buddy på köpet" Men hur många gånger kan man få in 2 yrs i ett så kort mail? Funderar på att skriva tillbaks och fråga hur länge han tänkt stanna i Göteborg egentligen. Och hur lång är den där kursen? Uppfattade aldrig riktigt det.

Re: Share accommodation
Hy Katrine I will stay in Gothenburg for 2 yrs buddy.So please give me the accommodation friend.Actually my course is for 2 yrs and i need to stay for 2 yrs

---

NATTENS NYHET
Lamslagen.

---

Vakt, låtskrivare, standup-artist och numera.... programledare för ett humorprogram. Men när ska han förstå att det är han som är humor? Fadde Fadde....

Det man vill vara:
En iPhone 4. Ny, fräsh, älskad, uthållig, tålig, kreativ, smart, intelligent, mångfaldig.

Det dom flesta är:
En DVD-spelare. Smidig, diskret, väl fungerande, flyter in väl i övrig inredning, snabb, enkel att handskas med.

Det man är:
En tjock-TV. Halvklumpig, ologisk, krånglig, oförutsägbar, gammal, dammig och med stor risk för att när som helst brinna upp.



Se även "Om man varit ett instrument"

Besökstatistik är kul.

Efter lite forskning ser jag att jag har en besökare MITT UTE I ATLANTEN. Smått fantastiskt när man ser att det ens inte finns någon ö där. Vem sitter på en flotte och surfar på svenska bloggar dagarna i ända? Jag älskar Dig!






Efter vidare undersökning ser jag att samma person använt en översättningssida för att kunna läsa. Logiskt. Och precis som jag trodde har den här afrikanen suttit på sin lilla flotte och översatt bloggen till..... tyska. Inga konstigheter.

Skickar en hälsning till Ghana! Auf Wiedersehen!

Vaknar irriterad och har redan bestämt mig vilken musik jag ska spela GÖRHÖGT som hämnd morgonen efter.

Men helt plötsligt slutar ommöbleringen.

I samma sekund inser jag att det är jag själv som försöker möblera om i munnen. Den marinblå bettskenan i hårdplast sitter som fastgjuten men jag gör ändå allt för att kunna rubba den. Biter ihop hårdare och hårdare och drar samtidigt tänderna från sida till sida. Som om det enda syftet är att pressa tills tänderna går sönder och faller ihop. Först då har man lyckats.

---

Säxy.

Det har väl inte undgått någon nu att jag har ganska dåligt med pengar för tillfället.
Okej, jävligt dåligt.

Så går det. Så går det när man skaffar sambo och tre katter och sen blir av med sambon samtidigt som två av katterna blir sjuka och måste gå på svindyr medicin livet ut. Lägg då till att man trots detta väljer att åka till London, Stockholm, Malmö osv och dricka öl precis som vanligt. Inte så jävla roligt resultat på det. Men att leta alternativa inkomskällor har blivit min nya sport. Och DET mina vänner, ger faktiskt jävligt roliga resultat.

Här kommer min alternativa-inkomster-lista:

• Försöksperson på Astra Zeneca. CHECK! Anmält mig och väntar på att få läggas in. Vad blir det? Könssjukdomar? Diabetes? Spelar ingen roll, skippa mössen, ta mig!
• Inneboende student. CHECK! Annonserat. Dock fortfarande tveksam till de flesta kandidater då kommentarerna man fått varit: "Do I get my own toilet?" "Can it be cheaper"? "Will I have my own kitchen?"
  Inget av detta är dessvärre möjligt i en tvåa på 55 kvm.
• Inneboende läkarpar. Njae. Kanske inte lämpligt att göra katterna till sambos med andra katter.. Men inte helt avskrivet än.
• Sälja av allt på bakluckeloppis. CHECK! Testat två gånger. Varje gång kom jag hem med mer saker och mindre pengar än förut. Förstås. Blev även KLL på 59an. Vilket jävla misstag. Inte varit där sen dess. Hoppas någon snott sakerna.
• Panta burkar. CHECK! Funkar bra, men man kommer aldrig därifrån med pengar, bara annan föda.
  
  
  Hur som helst, efter alla dessa tappra försök fann jag idag den geniala lösningen. Det är så bra att jag nästan blir tårögd. Nordea har gjort det. Dom har skapat en ELEKTRONISK SPARGRIS. Från och med nu hamnar 10 spänn automatiskt i den ybermoderna sparbössan varje gång jag köper något med kortet. Är det inte fantastiskt! Nu ska jag bara glömma bort detta så jag blir överraskad varje gång det finns pengar på sparkontot utan att man ansträngt sig. Ni måste skaffa detta, lova.
  
  
  Enda problemet är förstås att man köper MER för att kunna spara MER vilket KAN ge negativ effekt i slutändan. Let's see..

... och möts av en underbar sommartorpsbild...



Expressen får vara tydligare i fortsättningen. Lägg till "Du MÅSTE inte skicka in en bild"

Vansinne!

Njae.. lite för kass hållning och lite för lite av ansiktet. Fail.



Fan. Stefan ringer och avbryter mitt i en superviktig fotosession. Men det kan ju inte han veta.
Svårt att le med snus. Det blir liksom snett. Fail.



Här kommer den, LE POSE! Fail. Gå hit för originalet.

Laddar inte upp den där trosorna syns. Fail.



Ögonblicket då hon inser att hon är en kass moderbloggerska. Dessutom var det bara billiga kläder från HM ändå.... 249 för hela outfitten. Haj!

Sagt sådär lite FÖR högt på Mc Donalds. Med lite FÖR menande blick rakt emot offret. Det är min nya grej. Att se Er män som objekt, precis som ni ser på oss kvinnor.

Populära meningar under denna period:
- Har du något liggbart i klassen då?
- Njae, hade tänkt mig något längre överkropp och lite tuffare skor. Vad tror du om han då? (Pekar tydligt ute på klubb)
- Han var tunnhårig! Så himla synd på en annars så charmig kille. Rolig var han med, fan också.

"Hörrö, om du diskar disken så får du bo här gratis hela juni."

Linn jobbar med P&L i Borlänge hela juni nu. Hennes lägenhet här i Sthlm står tom. Det är ju helt strålande. Jag vill diska flera gånger om. Gärna inne hos grannarna också.

Nu är det baaaara 10 timmar kvar, och dom är på strålande humör. Fantastiska flickor. Världens bästa och sötaste fans.

Sitter här och myser. Precis som när man var liten. Andreas & Amy sitter fram. När jag blundar så låtsas jag att dom är min mamma och pappa och att vi är på väg till morfar på landet. Enda skillnaden är att vi alltid bråkade i bilen. Det gör vi inte nu.

Kolla vad fort Amy kör! Swisch säger det bara!

Då har man varit ute på 1milsrundan - underbart att starta morgonen med en joggingtur. Plockade ihop en bukett vitsippor på hemvägen som nu står och ler på köksbordet. Äggen är i full kokning och dagens kläder strykta. Undra vad den här dagen har att bjuda på?!



Eller så ljög jag lite nu...

Visst hånade jag mannen med hånen tidigare idag. Men nu har jag gottgjort och hjälpt till att fixa gig till honom imorgon!



Vickans i Kungsträdgården i Stockholm. Fri entré. 21:30
Här har ni eventet. Kom!

Jag måste kolla mitt konto nu innan Stockholm. Jag har handlat ganska mycket sen senaste lönen.

Förberedelserna är avklarade - ett glas vin är drucket och därmed är den kommande chocken dämpad. Nu kör vi.

Stefan: Ska du käka lunch med Jonk idag?
Kattis: Jepp, ska jag hälsa något?

Fortsättning....




Jag måste ju håna mannen med håna lite, eller hur...

Känns som jag vunnit på lotto. Det har jag inte. Har fortfarande lika kass med pengar. Så kass att jag just nu diskuterar med ett företag som tar emot sommarjobbare i Borås (skolsköterskor o läkare) om att hyra ut lägenheten några veckor till någon sådan. Problemet är ju katterna, lite svårare att flytta ut dom för en period. Men ev har jag fått tag på ett par som redan har en katt som dom vill ta med, så isf blir det paret + mina katter och deras.

Detta är förstås lite av ett mission och nu är vi mitt i förhandlingarna. Topic är - hur gammal är DERAS katt?





Men helgen ja, Stockholm, Linn, Mando på Grönan, Gimme Indies 2årsjubileum, Klubb Gloria In The Park... längtar även till bilresan upp med söta Amy. Det blir bra det här! Nu ska vi bara se hur gammal 40talisternas katt är så har jag tjänat in denna weekend också!

Det här gjorde dom ju fantastiskt bra. Och videon är görsnygg.

Sista månaden att betala av tillsammans nu. Det känns ungefär som att bli av med en riktig möglig matlåda som lämnats kvar i kylen i veckor, alltså ganska jävla underbart.

Det är en sak som jag funderat över länge, men aldrig vågat fråga någon. En okunskap. Jag är ganska säker på att det anses vara en självklar sak att känna till, detta. Så i flera år har jag bara "hängt på" och lyckats slingra mig ur alla situationer som skulle kunna avslöja mig.... tills idag!

Efter ett stycke morgonshopping skulle jag ta mig till kontoret i Vasastan. Men givetvis råkar jag ta fel spårvagn och åka förbi Vasaplatsen. Hoppar av vid nästa hållplats då, tänker jag. Men... när vi väl är framme kommer _the moment_: JAG FÅR INTE UPP SPÅRVAGNSDÖRREN! Ingen annan öppnar den heller, för ingen annan ska gå av på samma hållplats.

Spårvagnen står still. Och still. Och still. Ser mig omkring. INGEN annan ska ut heller! Hjälp! Hur gör man?! Spårvagnen står fortfarande still. Förbannar mig själv för att jag aldrig lärt mig att öppna en jävla spårvagnsdörr. Det hela utmynnar såklart i panik. Är ju dessutom redan sen till jobbet, vilket hetsar hjärtklappningingen än mer. Trycker med handflatan på fönstret på dörren och skriker till de andra passagerarna: HALLÅÅ?? HUR KOMMER JAG UT HÄR? HUR??? HALLÅÅÅ NÅGON??

Först tittar bara folk. Det ser ut som om dom känner sig obehagligt till mods och tänker "oh herregud, vi är instängda i en spårvagn med ett psycho. Kolla ögonen, hon ser spritt språngande GALEN ut."

Tiden går, jag ropar HALLÅ?? HUUR? ännu en gång. Till slut pekar en tjej på en ytterst liten och väldigt osynlig grå knapp som helt smälter in bland all annan spårvagnsinredning. Det tar ca 20 sekunder för mig att lokalisera den, och när jag väl sett den så har spårvagnen redan börjat köra vidare. Såklart.

Mitt första öppna-en-spårvagnsdörr-mission misslyckades alltså. Resten av resan satt jag längst fram och vågade inte titta bak på de andra. Fick hoppa av på hållplatsen efter med svansen mellan benen i stället. Passade på att smyga ut bakom en tonårig kille som visste - Visste hur man öppnade den där jävla spårvagnsdörren.