Let's leave

Idag hade vi en 17-årig tjej inne på intervju för att praktisera, och när vi frågar var hon hittar ny musik så svarar hon att "det finns något som heter soundcloud"

Efter ett idogt velande bestämde jag mig för att stanna hemma. Har det med åldern att göra, eller vad händer? Men jag uppskattar verkligen egentid, det är nästan det bästa jag vet. Klockan är 21:25 och jag tänkte ta Ebba på en långpromenad. Jag har förresten en inneboende nu! En pakistanier från Amsterdam, textilstudent och han är helt perfekt, märks knappt. Är aldrig hemma och när han väl är det så är han tyst som en mus när man sover, och supertrevlig när man är vaken. Han stannar en månad bara o ger mig 3000 i cash. Jag är helnöjd.

Det var det.

Ibland bloggar jag på jobbets blogg. Som idag t.ex. Tipsade om en fantastisk indiepopduo från Brooklyn, NY. Kolla in och ladda ner hela deras debutEP gratis!

En sak som jag velat göra länge, men som jag ärligt talat inte vågat, det är att träffa Lina sen hon var med om olyckan, sen hon sitter i rullstol. Men jag har varit för rädd. Rädd för att balla ur där på sjukhuset, och då tänker jag balla ur style  a la slänga mig på golvet, skrika hysteriskt och kissa på mig, eller bli paralyserad o inte kunna röra mig, alltså stelna, frysa till is (i kombination med att kissa på mig då såklart). Ja det är väl dom två alternativen som jag har tänkt ska inträffa. Är ju så otroligt mesigt känslig när det kommer till all form av sjukdomar och olyckor.... Det är nog framförallt förändrade livssituationer som jag har svårt för. Jag hade ju egentligen helst sett att jag o min bror fortfarande bodde kvar i våra pojk o flickrum hos mamma o pappa, käkade för många hålkakor från bageriet varje morgon och ringde mobilsamtal från hemtelefonen i smyg. Förändring är scary.

med uppspärrade exalterade ögon stirrar in i ditt vardagsrum, har glans i pannan och ler så att du snart tror att kinderna kommer spräckas på henne?

Vi spelade in tre filmer. I första ser man min rumpa i jeansshorts och skinnjacka samt Martinas vänstersida. Jag är även strax till höger om norrlänningarna, bakifrån i rutig skjorta. I den andra ser man mig skitsnabbt framifrån precis i början och sen Martinas vänstersida denna gång stå vid akvariet. Och i den tredje syns vi inte alls, men då står vi och diggar till det otroligt grymma bandet som spelar. Herregud. Krävdes alla dessa klädombyten och hetsen in och ut ur sminket för bara det där lilla haha. Men roligt var det!

Jag går från att asgarva med Sahar till att sitta med Kristians blogg framför mig och undra vad som är meningen med allt. Jag läste hans senaste inlägg i eftermiddags på kontoret. Jag kunde inte andas, kunde inte sitta still. Blev bokstavligen illamående, nervös, rädd, skakig och panikslagen. Jag önskar lite att han inte hade varit en helt briljant skribent, för då hade det kanske inte kännts så hårt, hans ord hade inte gått rätt in i hjärtat. Men han är ju det. Helt makalös. Åh, om man kunde göra något.

Har du hört något från Evelinas? = Har du hört något från Tvekönad?

Jag har precis börjat jobba med snubbarna i Quit Your Dayjob - Jonass, Marcass och Drumass, så då blev det oundvikligt. Jag är alltså numera Kattass. Jonkass är också med på detta. Ladda ner första singeln från albumet här!

Gillar ändå det faktum att Jemma Pixie Hilton går ut med sin agorafobi. Jemma, det nya "youtubefenomenet"

Det är hemkunskapslektion i Borås. Johan gör saffransbullar tillsammans med sina klasskamrater. Efteråt läggs alla saffransbullarna i en hög på ett fat och hemkunskapsläraren meddelar att man nu får smaka, men att det är endast EN saffransbulle per person som gäller.

Stickning & vin med Eve & Martina, oprententiöst häng med Linnéa, besök hos Eves päron och milen över Hestra.

Inte ens besticken matchar.

som gör en glad:

Panikångest i all ära men den panikattack jag fick i måndags morse liknade inget jag varit med om tidigare. Kom aldrig fram till jobbet. Fick kraftig panik i bilen, "kunde inte andas" och var tvungen att ta mig ut. Kom bara till Landvetter flygplats och vågade inte åka ut på motorvägen igen efter det. Spenderade 4 och en halv timma hysteriskt gråtandes på Landvetters parkeringsplats. I strålande solsken. Folk tittade och undrade nog vilket världskrig jag just varit med om. Men det gick inte att hejda. Efter de timmarna åkte vi sakta men säkert småvägar hemåt, men inte förräns dagen efter var jag sansad igen.

Jag hade flera möten inbokade i måndags men det slutade med att jag satt på landvetters toaletter, hade diarré, grät och ringde mamma. Obehagligt minst sagt. Alla småsaker som bara varit småsaker i några månader, och all stress, som ändå varit positiv stress kom bara över mig. Som att gå rakt in i en vägg. Knäna hoppade, hjärtat slog, händerna svettades och det enda jag ville var att springa ifrån min kropp. Men det gick ju såklart inte.

Jag var tom på väg fram till en gubbe i grävskopa för att prata, för att få lite verklighetsförankring. Jag drar mig alltid till medelålders män vid sånna här situationer. Det inger trygghet.

Det är konstigt. De allra finaste, första varmaste vårdagarna är de dagar då gemene folk mår som bäst. Men det är då jag mår som sämst. Jag hatar den plötsliga värmen som infinner sig. Den plötsliga tjockare luften och den plötsliga starka solen. Vill ha kallt, avslappnat, vått och vinter året om...

Tack alla som hjälpte och stöttade! Är fantastiskt tacksam. Nu känns det mycket bättre.

Kram.

Förutom att pappa provade damjackor som var för små så kände jag mig sjukt dum när jag stod inne på Intersport i en lång svart jacka, brun tjock halsduk och dr martens, medans folk lallade omkring i t-shirt. Jag o Ebba ska precis gå ut nu. Men vad ska man ha på sig? Jag vill dra åt nonchalant-vakna-nyss-vårdag-charmig-hållet. Men vill ändå inte skippa halsduken. Hur gör man?

Man BLIR snyggare om det är en katt med på ego-photobootbilderna. På nedanstående bild har jag dessutom placerat Kenta precis framför min 3 dagar gamla finne på hakan. Genialiskt.

Intersport hade personaldag för kommunanställda så jag hängde med pappa dit. Han skulle köpa ett träningsset. Jag hämtade storlekar. Vi tyckte båda att den svarta med cerise på var finare än den svarta med orange på. Men Large var ovanligt liten, tight och kort i armarna på honom. Jag hämtade en orange i XL istället. Men den visade sig vara på tok för stor så vi kallade på en kille i personalen.

Jag undrar om dom som slangsnackar fokusera till foka är sådana som fokuserar ovanligt mycket? Det måste det väl vara. Om man t.o.m. har ett slangord för att fokusera. Fast frågan är också om det är så himla fokuserat att säga foka? Låter inte det mer som motsatsen till att fokusera? Som att man nonchalerar själva innebörden. Precis som man gör med busskortet som tidigare kallades periodkort. Om man var en slangare så hette det "perra". Om man köpte ett "perra" istället för ett periodkort så var man inte särskilt noga med varken pengar eller busstider.

- De ska va lite att ta i

28 år, eller... snart 29. Det är ofrånkomligt..

Nu kan man få en gratis skylt via Skyltmax om man bara bloggar lite om det. Välj mellan bl.a. både namnskyltar och dörrskyltar.

Ebba har fått en egen kontorsstol. Tror det är den där kinesens gamla. Vad hette han nu igen? Nåt med Bang eller Jang eller Kang. Skitsamma, han lämnade oss men nu har vi Ebba istället. Det har varit en småtung dag eftersom vi tvingats gå ut med beskedet att Mando Diao har en bandmedlem mindre. Önskar Samuel all lycka framöver! Det har varit en ära att få jobba med en så härlig, rolig och ödmjuk kille och framförallt - en så fantastisk trummis!

Det glädjer mig att Quetzala Blanco är tuff, assnygg, rolig, har en fabulös pojkvän (Ola Rapace) men ändå är en photobooth-tönt precis som alla andra. Läsvärd blogg - speciellt om man gillar ansiktsmasker och fettsugning.

Lydiga hundar. Ovant. Hundar som kommer när man ropar. Hundar som sitter när man vill. Jag är väldigt ovan vid detta. Därför känns det som att Ebba driver med mig när jag häller upp en skål färska Frolic som t.o.m jag tycker ser lockande ut, och hon sitter bredvid den utan att röra sig och tittar på mig med dom där bedjande ögonen. Ja just det Ebba, glömde, förlåt!

Idag var jag o Ebba uppe på berget och med oss hade vi Kenta, Styrbjörn och Jojje i släptåg. Kändes helt normalt att promenera omkring med 1 hund och 3 katter tills den där lilla snorungen nedanför berget pekade på oss och hela familjen stannade upp och glodde på "zooet".

Det gör så ont att Kristian drabbats av den obeskrivliga sjukdomen cancer. Alla styrkekramar och pepp till dig! Och all respekt för att du orkar blogga om det. Jag står här full av förundran över din styrka och ditt mod. Men det är också din styrka som kommer fixa denna kamp, garanterat! Kör nu bara, du är grym!

Men internet, Skara Katthem, kontakter osv gjorde att helt friska Ebba nu är hemma hos mig. Från Hallsberg och dödsdömd till Borås och livs levande. Vi har lekt idag. Vi har varit ute i skogen, vi har jagat sorkar, vi har hälsat på Nellie, Vickan, Vicke och andra hundar. Vi har ätit och legat sked, busat med hundbenet och hälsat på katterna.

Fett nöjd med den! Weekday. Älskar jackor som man kan gömma sig i. Nu åker jag hem från Stockholm via samakning.se - en sida som jag rekommenderar starkt, himla smidigt!