Let's leave

JJ och Lykke Li var helt magiskt igår. Jag såg båda konserterna själv. Ja förutom den där jättefulla killen med näsan i marken hela tiden, som råkade stöta till mig några ggr. Fulla tonåringar är lite läskigt. Dom kan liksom föra över flytande saker på dig, såsom dregel, kräks och ljummen öl.

Men ibland måste man. Jag skrattade gott när jag såg att Abid tvättat sina kläder med maskindiskmedel i en hel månad. Nu är han borta. Utflyttad. Undra hur kläderna han tvättade i söndags luktar nu när han är tillbaks i Pakistan. Kommer sakna honom faktiskt.

Från 8-årig beskedlig cockertant till fetast och nonchalantast i stan. Ebba!

För ett tag sedan träffade jag en 29-årig tjej på en fest som febrilt letade partner. Fast inte vilken som helst. Han skulle vara över 1,75, helst mörkhårig, ha ett bra jobb, helst egenföretagare (Obs! lagerarbetare skulle automatiskt försvinna fetbort i första gallringen), nämnde jag förresten att hon själv var arbetslös? Nä ok, men det var hon... Vidare så skull han såklart vara snygg, och... lyssna på detta nu då mina vänner: HA ETT ARISKT UTSEENDE.

Ibland undrar jag vad jag håller på med. Det är speciellt under dagar som denna, då jag kommer hem med min hund från en tuff dag på jobbet. Skjuts hem av snälla A (tack förresten) Innan dess har jag suttit och hållt honom i handen när vi åkt i den där långa läskiga tunneln i Göteborg på hemvägen, men det är en annan historia... Anyways, kommer hem med Ebba och möts av 5 st indier som sitter på min uteplats, dom skrattar och pratar på något språk som jag inte förstår. Ler pliktskyldigt mot dom, går direkt in och sätter mig vid köksbordet. Ursäktar mig med att jag måste jobba, vilket visserligen är sant. Men vad som är ännu mer sant är att jag inte orkar se någon, prata med någon, och allra minst hälsa på nytt folk. Går in en snabbis på toa. Dörren är stängd. Det kan verka artigt att stänga toadörren efter sig, om det inte varit så att jag har en stor skylt med en katt på där det står "Stäng inte dörren, för då kanske jag kissar i dina skor". Men jag får acceptera, dom är inte härifrån.

Jag vet, det är mitt fel. Det är jag som tagit in inneboenden. Bara jag. Ingen annan.

Min älskade Kenta kommer in och vi kör en kelstund. Samtidigt försöker jag planera veckan. Det är mycket logistik. Vänta nu, hur var det. A1 åker imorgon, M kommer ikväll o stannar till torsd morgon och A2 kommer på onsdag. Eller var det torsdag? Men hjälp, då är ju jag i Borlänge. Har jag hundvakt? just det, brorsan, men det var ju bara tre dagar, vad sa J nu igen, kunde han ha Ebba lörd-sönd? Minns inte, eller har iaf inte fått klartecken, får kolla upp alternativ ikväll. Ska jag skriva ett långt instruktionsmail till A2 förresten och prompt påpeka att mat inte är allt, dom behöver även KÄRLEK! Eller ska jag skita i det och hoppas att det löser sig? Han kanske inte ens vill ge dom mat? Vilket såklart också skulle vara förståeligt. Överenskommelsen var ett rum, inte en katthusse.

Går igenom mail när M kommer hem. Hinner precis läsa ett långt mail från ett fan som är besviken. Det är hot om att lämna sajten och ord om att hon gråter. Obs! Jag har inte gjort någonting för att det ska bli så, det är ett sk communitybråk som inträffat och urartat, ironiskt nog när jag var i Grekland, vilket än mer påvisar hur lite inblandad jag är.. men nu väntar hon och flera andra sig ett statement från Head quarter. Jag är inte förvånad. Jag hade nog också krävt det, kanske, om jag varit ett hängivet fan och någon annan som axlade en roll med mycket ansvar blivit beskylld för att fuska... Hur som helst, köket kommer bli upptaget inom kort så jag flyttar mig till vardagsrummet.

Återigen, jag vet. Det är jag som beslutat detta, ingen annan.

Det är bara det att i kombination med allt annat så blir det... vad ska man säga... pressande? Jag har konstant dåligt samvete.. för - Ebba. För att jag inte hinner gå långpromenader varje dag - Katterna. För att dom blir mer försiktiga när Ebba är här, drar sig tillbaka... - H. För att jag inte orkar ringa och småprata i dessa lägen. - F, för att... Hinner inte fortsätta egentligen, måste jobba, lovade chefen att fixa saker idag. Ser att toadörren är stängd igen. Jag säger inget, blundar bara, tar på mina hörlurar och börjar jobba.

Det slog mig! Bara några få dagar kvar till P&L. Efter Frankfurt, Muskö, Kreta, Stockholm och Lysekil har jag inte ens hunnit längta. Men nu gör jag det.

En vacker människa som gjorde ännu vackrare musik. Lyssna t.ex på den underbara låten med hans band ....

Ebba gick från snäll o charmig hund till en "jävla hundjävel" när hon hoppade upp på chefens skrivbord och snodde hela hans grillade kyckling.

Jamenvisst, igår blev jag och några till hembjudna till mig själv på en mycket lyckad middag. Avskedsmiddag eftersom Abid flyttar hem till Amsterdam på tisdag (där blir det för övrigt nyårsfirande i år!) Tror vi var 9 pers som vräkte i oss Abids pakistanmat. Sen ägnade han resten av kvällen åt att kärleksförklara sig till Martina på ett väldigt artigt sätt. Classy Lady kallar han henne.

Köpte dessa på Tradera igår, för 31 spänn! Dom ska jag dansa fram i i sommar tänkte jag.

Här är en till som får mig att garva sjukt mkt! Det räcker med en blick från den dära så viker jag mig!

50 långa mail mötte mig i söndags när jag för första gången öppnade datorn på en vecka. En konflikt i communityn. Det är förstås oundikligt och jag hade säkert själv lagt mig i och hatat, svurit och smutskastat människor om det inte vore så att jag är den sk Headquarter. Då får man inte göra så. Då måste man vara tolerant och konsekvent. Har fortfarande en del av dom att ta tag i. Helmöte igår med Star For Life-organisationen. Istället för att bli blyg och tyst vid dom där stormötena med 7 medelålders män, så blir jag istället lite kaxig. Avbryter. Höjer tonen. Som om att jag måste hävda mig. Vad är det för löjligt beteende. Det måste upphöra.

Det inträffar ungefär vart femte år - jag blir trendig!

Jag vet att jag brukar förfaras över antalet barn som tillkommer i min vänkrets. Eller förfaras är hemskt fel ord, jag blir ju såkart glad för deras skull. Förvånad kanske man kan säga istället. Men nu har jag märkt en annan trend - giftermålet. Hej o hå vad folk gifter sig! T.o.m Johanna i min förra klass, hon med piercingen! Hon ska gifta sig nu! Och Evelina, vars förra kille tog en avstickare till sitt hemland på semester och sen aldrig kom tillbaks - oops, han åkte visst in istället. Nu är dom sadlade och tillkammade. Som tusan också.

Kanske inte. Men i det här fallet är jag ganska säker på att han hade gillat det. Var inne i Stigs trädgård. Jag, Ebba som han tyckte mycket om, och så Styrbjörn som han aldrig träffade. Det stora huset som varit bebott av hyresgäster från Polen, Thailand... younameit (han är som mig... eller tvärtom) och så Stig då, på andra våning. Stig som alltid var uppe sent. Ovanligt sent för en 80+åring. Det sista han tipsade om var dokumentären om Edith Piaf. Och den började inte förrän vid midnatt. Jag såg den aldrig.... Men jag ska.

På onsdag åker jag upp till Stockholm för att vara med om en av dom där sakerna som gör att jag trivs så bra med mitt jobb. På onsdag åker jag upp till Stockholm för att dokumentera en musikvideoinspelning från backstagesidan. Fota, intervjua och senare redigera, pilla, fixa, klippa. På onsdag åker jag upp till Stockholm för att uppleva, arbeta och ha kul. En händelserik onsdag för mig som gör mig lite nervös. Och jag skäms. Jag skäms så mycket för att jag är nervös över en sådan sak när jag vet vad Kristian har framför sig just samma onsdag.

År 1993 var vi i L'estartit i Spanien, min familj och min bästis Julias familj. Jag minns att jag och Julia skulle leka vid poolen vid lägenhetshotellet när vi plötsligt kom på att vi ville joina dom andra på stranden. 1 km var det dit, och vi liftade, 11 år gamla. Det var kanske lite väl naivt, men det gick ju bra, men jävlar vad mycket skäll vi fick! Hur som helst, nu ska vi åka igen, inte Julia och co, men min familj och de som tillhör den. Fast nu ska vi flyga. Efter många års bilande till Italien, Schweiz, Spanien, så är det nu dags att boarda ett flyg tillsammans. Pappa har inte flygt på 35 år och mamma fick hålla brorsan i handen 2004 när dom flög ner till Barcelona för att hälsa på mig. Detta kan bli spännande. Imorgon far vi!

Det är så mycket som händer jobbwise nu så det känns nästan lite dumt att dra iväg på semester o tappa den här tjackiga jobblusten! Ikväll ska jag kolla Mando live online från Rock Am Ring kl 21:30. Salla & Masse är med i Tyskland o ska DJa. Dom kommer ju ha en fantastisk helg. Och Give Me Fire är precis släppt i USA med o Dance With Somebody gick in som 17e mest addade låten på amerikanska studentradios.

Undrar när Hanna ska börja blogga om hur det är att vara sambo med en bartender. Eller Julia - hur det är att ha barn med en läkarstudent.

Jag är arg. Arg och besviken, irriterad och sur. Det är inget allvarligt som hänt egentligen, men jag kan inte hejda mig. Jag måste sitta hemma med sammanbiten mun och hårt nedtryckta ögonbryn på min uteplats. Och jag måste ogilla alla och bli irriterad så fort någon går förbi på gatan. Jag borde gå bort till dom andra släktingarna, visa Ebba som mamma sa. Men jag är som en snäsig och omöjlig tonåring. Jag skickar manipulativa SMS till min bror och får jättefina svar tillbaks. Att han orkar! Att jag orkar! Idag har vi varit på begravning för farmors bror. Men vi har garvat mycket, det var en fin tillställning, och smårolig stundtals. Varför har jag bara två olika stadier? Förbannad eller kissapåmigskrattnödig. Det är dom två.