Let's leave

Panikångesten alltså.

Detta inlägg var opublicerat tills nu och beskriver en usel tisdag. Sådär illa är det inte längre. Men i tisdags... Fyfan. Det var den där ocharmiga filmen som förstörde allt.

Jävla film. Jävla kille. Varför var han tvungen att hänga sig och filma det?! Och varför i helvete kollade jag på det för? Kunde inte sova den natten och dagen efter fick jag köra "vidgahalsentricket" hela dan på jobbet. För om man inte gör det så blir strupen för smal förstår ni, och då blir det svårt att svälja saliven, eller att få ner luften. Och får man inte ner luften, så dör man. Och vill man dö? Helst inte riktigt än va...

Kommer på mig själv med att inte andas ibland, att liksom stanna upp och bara tänka på hans blåa ansikte, och på hur det måste ha känts i ögonblicket som han ströps. Och sen måste jag hets-andas för att inte missa den lilla luft som cirkulerar i rummet och bli lika blå som han.

Jag vill inte köra vidgahalsentricket igen. Det är inte vidare diskret heller. Jag vill bara sluta tänka på obehagliga saker och istället börja tänka på läppglans, IT-girls, platådojer, favoritparfymer, kändisbröllop och annat sånt som man som 28-årig tjej egentligen ska tänka på.

Lägger ut en bild på vidgahalsentricket om någon av er hade tänkt se hans hemmagjorde självmordsfilm. Så lindrar ni obehaget.

Ush. Det är en riktig ångestdag i den här tomma ekande lägenheten. Lägenheten som tidigare var fylld med liv, i mer än 60 år. Har så många minnen härifrån. Och jag tror hela tiden att jag ska se farmor eller farfar svepa förbi. Deras skuggor, sånt har man ju hört. Eller att man ska höra steg från hallen. Jag är på helspänn hela tiden, kan verkligen inte koncentrera mig på städningen.

Funderar på att gå hem till "Laos" istället. Eller namn ja, Sacko kallas han. Eller var det Sack? Nåt sånt iaf. Sackosäck.  Men hur ska man förklara för han? "I'm not feeling that good right now, you know, angst, do you have that in Laos? Cause we do, here in Sweden, a lot."

Nej, klart dom inte har det i Laos. Dom har värdsliga problem där. Bomber och fattigdom.

Att se Antichrist igår kväll.

Nu är klockan 01:36 och jag har försökt sova i två timmar. Men nej, just nu hade det varit lättare att bära en Volvo 740 till Göteborg. Tänkte iaf tipsa om ångestlindring a'la Katrine. Inte för att det funkar för mig, åtminstone inte idag, men kanske för Er. Jag tror nämligen att nyckeln till en angst-fri natt heter Claudia Galli. Så nu kör jag ett innerligt Claudiarally. Här kommer receptet:

Claudia Galli rally - Så gör du:

• Läs Claudias blogg frenetiskt och med inlevelse. Gå långt tillbaka i inläggen och sug åt dig av orden. (Det mest återkommande är LOVELY!) Låtsas att du ÄR Claudia Galli.
• Ha Svensson Svensson säsong 4 på i bakgrunden. Lägg speciellt märke till Claudia Gallis mysfaktor inklusive hennes leende, rosa skjorta och omhändertagandet av sin plastdotter.
• Spara ner en av de där käcka bilderna på Claudia Galli som bara utstrålar glädje, energi och harmoni. Lägg den som bakgrundsbild och tryck F11 var femte minut för att återgå till den. (Obs! Detta gäller bara om du har mac, på PC vet jag inte)

Funkar inte detta så finns det en plan B: Gå till Claudias andra blogg, Bygghemmabloggen. Men ha i åtanke att det är otroligt viktigt att plan B inte missbrukas, för då har den ingen effekt nästa gång.

Lycka till! (Eller se aldrig Antichrist)

Verkligen inte shyst att göra så. Jag har då och då nerverna utanpå kroppen och klarar helt enkelt inte av sånt här.

Igår på bussen hem (samma buss som mannen med bruna mockaloafers) såg jag ett antal poliser stå och prata med några utländska killar utanför Almåskiosken. Samtalsämnet såg allvarligt ut men jag tänkte inte mera på det sen (faktiskt!)

MEN IDAG! När jag gick förbi samma plats på väg till resecentrum så är det ett stort kors ihopspikat av plankor på samma plats. Det står lutat mot lyktstolpen och med stor röd text står det Cissi på korset. Jag tyckte mig t.o.m. kunna urskilja blod på lyktstolpen (men det kan ha varit en illusion)

Iaf, för en person med dödennojjer så funkar detta eventuella skämt uruselt! Fan också, nu kommer jag fundera över den här Cissi hela dagen. Jävla helvetes skit. Av alla ställen! Var ni tvungna att sätta korset PRECIS där jag passerar varje dag?

Det kan hända att jag kan anmäla dom för oprovocerat hets mot (en väldigt liten, men ändå) folkgrupp.

Såhär i varma sommartider stegrar alltid min panikångest. Minsta lilla kroppsliga känsla registreras, förs till tankeverksamheten, överanalyseras och sätter igång katastroftankar. Vad händer om jag ramlar ihop och dör här och nu? Vem ska ta hand om det? Kommer jag någonsin kunna äta igen med tanke på att det är så trögt att sälja saliven idag osv.

Men då har jag kommit på en grej som funkar! Jag lägger undan mailen och koncentrerar mig på fysiska jobbaktiviteter. Så nu sitter jag här och packar ace packages till fans. Måste börja använda kroppen mer i allmänhet, och händerna i synnerhet. Det är väldigt lugnande.

Kan någon komma och ta mitt huvud och lägga det åt sidan ett slag? Bara för en stund hade varit väldigt skönt. Eller låt mig få leva resten av mitt liv som en glad, ångestfri mongoloid.

Det är dom där katastroftankarna. Dom blir så påtagliga när man haft vänner nära inpå ett tag och helt plötsligt blir lämnad ensam. Ensam med sitt huvud.

Antar att tankarna sitter ihop med panikångesten. Läser ytterligare en artikel i Aftonbladet idag om någon som kommit ur träsket och numera "klarar sig galant". Vet inte hur många sånna stories jag har noterat och memorerat sedan detta började 2004. Och alltid ska dom se sådär löjligt lyckliga ut på bilderna och rubriken ska såklart alltid lyda "Numera kan jag hantera ångestattackerna!". Jag blir vansinnig på sånt. Varför kan dom inte skriva en artikel om någon som är mitt i det? Någon med bitter uppsyn och panik i blicken?

Jag äger nog alla böcker som är värda att äga om panikångest. Jag vet hur man ska tänka, agera, vad som händer i kroppen och vad det beror på. Tänker ändå att, ja men köper jag EN bok till DÅ kommer jag tro på det som står och inte låta mig styras så mycket av katastroftankarna som kommer som en blixt från en klar himmel (detta uttrycks används alltid i böcker om PÅ)

Har lappar i väskan där det står - En tanke är en tanke. En känsla är en känsla. Din tanke är inte alltid sanningen. Låt tanken passera, notera dina kroppsliga reaktioner och fortsätt lugnt med det du gör. Det är bara känslor. Det är bara tankar. Det är inte sanningen. Du behöver inte fly.

Men ändå hamnar man där igen. I återvändsgränden. I den där smutsiga gränden där man vill lämna sitt tunga huvud och springa iväg utan det. Hur viktigt mitt hår än är för mig så kan jag t.o.m. tänka mig att lämna det blonda rufset där i gränden. Bara för att slippa dom negativa tankarna. Iaf för en dag.

Men jag får väl leva med det här huvudet. Huvudet som är fyllt med massa meningslösa TÄNK OM-tankar, huvudet som alltid ser det värsta i allt och som kan vrida och vända på vilken fin kommentar som helst och göra den till en förolämpning.

Jag och det där jävla huvudet.

Försöker verkligen att njuta av tågresan för en gångs skull. Idag Borås - Helsingborg. Försöker tro att någon inte blivit påkörd bara för att vi står stilla en stund. Försöker tro att det inte står en ledsen hund på spåret och att det är därför lokföraren slänger sig på tutan. Försöker även inte tänka på att ett tåg i Barcelona inatt körde ihjäl 12 personer.

Det går sådär. Nu står vi stilla igen. Och så ska det tutas. Varje gång han tutar så går det som en ilning genom magen. Varför kan dom inte fejda in tutljudet? Vill dom så gärna att resenärerna ska hamna i chock? Jävla SJ.

10 min kvar. Exakt. Innan det avgår. Förstår inte hur dom andra kan sitta där helt oberörda med sina LOKA-flaskor och Svensk Damtidning. Tänker dom inte? Tänker dom inte att tåget faktiskt kan få stopp och att vi då kan bli fast mitt i Lisebergstunneln, inte kunna ta oss ut och att syret efter ett tag kan ta slut så vi alla ramlar ihop som små trasor i tåget?! Hur kan dom sitta där så lugnt när dom riskerar att kvävas ihjäl inom några minuter?

---

4 min to go. Ingen överläkare syns till heller.

---

OK. Vi rullar. Dom andra verkar fortfarande glatt ovetandes om sitt öde.

---

Vi närmar oss tunneln (Mamma jag älskar dig!) Tycker redan det börjar bli svårt att andas. Kan man verkligen ta in så här många på samma tåg?!!



Syns man inte så finns man inte. Eller? Självklart knakar något som tusan på vänster sida av denna vagnen också. Kan det vara nån gammal överarm som hänger kvar efter en självförvållad tågolycka? Om det är så - SÄG DET INTE. För guds skull.

---

Hej. Jag överlevde tunneln. Dom andra med. Men vi är inte safe än. 60 min kvar.

---

Tjejen mittemot håller på att somna. Är hon helt från vettet? Hur ska hon då kunna ta sig ut när vi får stopp?

---

I vänstersvängar knakar det mest, så jag antar att den som hoppade kom från det hållet. Kan dom inte plocka bort sånt tycker man. Något osmakligt. Det kanske hände nyss?

---

Andas nu. Tänk om. Tänk rätt. Det kan även vara så att tåget helt enkelt behöver smörjas lite på ena hjulet. Ja, vi bestämmer att det är så istället.

---

Nu tutar han! Why man?? Står det någon där framme på spåret?

---

OK. Läget är lugnt. Alla lever och det ser ut som dom andas. Tågkonduktören ler. Jag tolkar det som att vi inte har kört på någon än, tåget skenar inte hysteriskt och ingen har ännu drabbats av hjärtinfarkt. Några meter bort sitter en typisk sjuksköterska som säkert skulle hjälpa till om något liknande händer. Skönt.

---

Jag hatar att vara instängd i ett tåg. Ett tåg som rullar dessutom.
Men jag tänker fortsätta åka dom här jävla tågen mellan GBG och Borås tills det känns helt naturligt.
Det ska jag.

UTFLYKT MOT DÖDEN
Författaren Morten Sabroe var nära att dö av en blodpropp. För att få svar på sina frågor om döden beger han sig ut på en resa i dödens landskap tillsammans med hustrun, Do Windfeld. Frågan är vad som ska hända när Morten en gång dör. Ska han begravas eller kremeras? Eller kanske donera sin kropp till vetenskapen?

ANNAS EVIGA
Carina Höglunds dotter Engla blev mördad, hur ska hon kunna förlåta mannen som gjorde det? I veckans program ställs frågorna på sin spets.

SLUTEN AVDELNING
I den andra delen från en sluten psykiatrisk avdelning i Stockholm får vi träffa människor som befinner sig i djup kris. De bär alla på svåra upplevelser från sina hemländer.

ABSOLUT BEROENDE
Dokumentärserie. Avsnitt 3 av 6. Uppgörelse med det förflutna. Föräldrarnas alkoholproblem ligger djupt begravda hos Joy och Michael. Deras väg till en försoning med det förflutna är lång och fylld av tunga och svåra utmaningar.

UNIVERSUMS UNDERGÅNG
Mörka krafter i kosmos. Då universum utvidgas allt snabbare har forskarna börjat tro på en motverkande kraft, mörk energi. Kanske kommer denna mörka energi att leda till ett annat slut för universum än de nu rådande huvudteorierna

KVARTERSDOKTORN
85-åriga konstnärinnan Solveig blir allt sämre. Dr Magnus cyklar över så ofta han kan och försöker göra det bästa av hennes sista tid.

AGENDA
Fjortonåriga Linnea våldtogs på en skoltoalett i Bjästa. Ändå var det hon som smutskastades medan den våldtäktsdömde hyllades. Hur kunde det bli så?

KORRESPONDENTERNA
Hur ser vägen tillbaka ut för människorna i Haiti och för dem som överlevde tsunamin 2004 och orkanen Katrina 2005?

FORSKARE FUNDERAR
Handklapp och ekvationer.

DOKUMENT UTIFRÅN
Den ljuva smaken av choklad kan vara skapad av barnarbete och slaveri. Med dold kamera åker den prisbelönte reportern Miki Mistrati till Västafrika för att avslöja vad som äger rum djupt inne i kakaofälten.

Nu kryddar dom på här med en allvarlig bilolycka. Skönt att få se lite bilder från olycksplatsen så man verkligen kan sova gott. Två st blev allvarligt skadade.

Kvällens underbara tablå fortsätter:
20:00 Sluten avdelning. Under två söndagar får vi på nära håll följa några patienters tid på en sluten psykiatrisk avdelning i Stockholm. I den första delen får vi en inblick i hur det är att leva med bipolär (manodepressiv) sjukdom.
21:15 Livet på Lærkevej Elisabeth går på första AA-mötet, men tycker inte att hon passar in där.
22:00 Absolut beroende. När mamma dricker. Katja berättar om vilka konsekvenser mammans drickande hade för barndomen och hur det har fortsatt påverka henne i livet som vuxen.
22:00 Dokument Utifrån. 20 juni 2009 sköts Neda Agha Soltan, till döds på en gata i Teheran. Mobilvideobilder från hennes dödskamp lades ut på nätet och sågs av miljoner runt om i världen.

Söndagspepp!

Detta är inte OK.
Varenda söndagskväll är det bara angstprogram på TV. Under denna zappning får jag se Kim 31 som berättar om varför hon vill få dödshjälp och Kalla Fakta som granskar kokainsmugglingen och berättar om ett av dess offer. Just nu ser jag en brun kista komponerad till tragisk musik.

Räcker det inte med angsten som kommer just med att det är söndag, man är helt ensam och dessutom lite bakfull, har en hel jobbvecka framför sig, inte fått lön på väldigt länge osv osv.. Nej, ni ska sockra på ytterligare med eran skit. Leka med mina nerver. Jag måste hata Er.